Nästan varje släkt i Småland har någon som reste till Amerika. Ibland vet man det genom ett gammalt fotografi med en främmande ateljés namn på baksidan, ibland bara genom en rad i en kyrkbok. Den som vill veta mer har goda möjligheter, för utvandringen lämnade spår på båda sidor av havet.
Varför man reste
Utvandringen till Nordamerika tog fart under andra halvan av 1800-talet och fortsatte in på 1900-talet. Småland hörde till de landskap där den var stor. Skälen var flera och hängde ofta ihop. Befolkningen hade vuxit, och gårdarna räckte inte till alla barn. Jorden var på många håll mager och stenig. Nödåren i slutet av 1860-talet, med missväxt och svält, fick många att bestämma sig. I Amerika fanns jord att få och arbete i städer och industrier. Till det kom breven från dem som redan rest, och biljetter som släktingar skickade hem. En del reste för att komma ur fattigdom och tjänstefolkets villkor, andra av religiösa skäl eller för att komma bort från en svår situation hemma.
Spåren i församlingens böcker
Det första stället att leta är hemförsamlingen. I husförhörslängden står det ofta en anteckning om att personen flyttat till Nordamerika, eller bara till Amerika, med årtal. Namnet kan vara överstruket. I församlingens utflyttningslängd, där flyttningarna fördes i tidsordning, finns ofta samma uppgift med datum. Det hände också att folk reste utan att begära flyttningsbetyg. Då kan de stå kvar i längden i flera år, ibland med en anteckning om att de är obefintliga eller att de sägs ha rest. Läs därför anmärkningarna noga, även efter det år då du tror att personen försvann. Hur man läser längderna beskriver jag i artikeln om husförhörslängder.
Emigrantlistorna från hamnarna
Den som reste via ett emigrantbolag skrev kontrakt, och poliskamrarna i utresehamnarna förde listor över dessa kontrakt. Listorna brukar ange namn, ålder, hemort och destination. De är en bra kontroll, eftersom de visar när och varifrån personen faktiskt gav sig av. Tänk på att hemorten kan vara angiven som en by, en socken eller bara en stad i närheten, och att namnen ibland är stavade efter gehör. Listorna finns i arkiven och har på olika sätt gjorts sökbara. Kontrollera hos Riksarkivet eller regionarkivet hur du kommer åt dem.
Utvandrarnas hus i Växjö
I Växjö ligger Utvandrarnas hus, som i dag är en del av Kulturparken Småland. Där finns utställningar om utvandringen och samlingar som rör de svenskar som reste, bland annat arkiv, böcker och material som utvandrarna och deras ättlingar har lämnat. För den som forskar om en småländsk utvandrare är det ett naturligt ställe att vända sig till. Hur forskarservicen fungerar och vad den kostar ska du fråga dem om direkt, eftersom sådant ändras.
Breven hem
De bästa källorna ligger ibland inte i något arkiv utan i en byrålåda. Amerikabreven skrevs av vanliga människor till föräldrar och syskon, och de berättar om arbete, löner, väder, sjukdom och längtan. De innehåller ofta namn på orter och grannar som gör det lättare att hitta personen i amerikanska källor. Om det finns brev i släkten, fotografera eller skanna dem innan de blir sämre, och skriv ner vad du vet om vem som fick dem. En hel del brev har också lämnats till hembygdsföreningar och arkiv. Fråga gärna i den förening som finns där familjen bodde. I guiden om hembygdsföreningar och arkiv skriver jag om hur man går till väga.
När du väl vet var personen hamnade kan du fortsätta i amerikanska folkräkningar, i kyrkböcker från svenska församlingar där borta och i tidningar. Men grunden läggs nästan alltid här hemma, i församlingens böcker. Där står det vem som reste, varifrån och ofta med vilka, och det är de uppgifterna som gör det möjligt att känna igen rätt person bland alla med samma namn på andra sidan havet.