Julen var bondeårets största högtid, och den förbereddes länge. Mycket av det vi vet om hur den firades kommer från uppteckningar som gjordes medan sederna ännu fanns i minnet. En del av det är väl belagt. Annat är berättat, och det är värt att hålla isär de två både när man läser och när man berättar vidare.
Slakt, bak och brygd
Före jul skulle maten finnas på plats. Slakten gjordes när det blivit kallt nog att köttet höll sig, och grisen var för många gårdar den viktigaste. Det blev korv, sylta, skinka och fläsk som skulle räcka långt in på det nya året. Samtidigt bakades bröd i större mängd än annars, och på många gårdar bryggdes julöl.
Ljusstöpning hörde också till förberedelserna, liksom storstädning och tvätt. Golven skurades och huset gjordes i ordning. Allt detta finns väl beskrivet i uppteckningar och minnen från 1800-talet och början av 1900-talet, även om detaljerna skilde sig mellan gårdar och bygder.
Julhalm och julotta
På julafton bars halm in och breddes ut över golvet i stugan. Seden med julhalm är vida spridd i uppteckningarna, och på en del håll sov man i halmen under julnatten. En förklaring som ges i uppteckningarna är att sängarna skulle stå tomma åt de döda, som enligt folktron kom på besök vid jul. Den förklaringen hör till folktron och ska läsas som sådan.
Juldagens morgon gick man till julottan i kyrkan. Gudstjänsten hölls tidigt, i mörker, och det finns många skildringar av hur man for i släde eller gick med facklor genom skogen. Ljus i fönstren längs vägen nämns också ofta. Julottan är väl belagd, och i en del socknar finns kyrkliga handlingar som kan säga något om hur den hölls just där.
Tomten och andra väsen
Tomten är ett bra exempel på hur folktro förändras över tid. Den äldre gårdstomten var ingen vänlig julklappsutdelare utan ett väsen man skulle hålla sig väl med. Bilden av en tomte som delar ut julklappar växte fram senare, genom tidningar, julkort och böcker. Att gröt verkligen sattes ut kan ha förekommit, men vad människor själva tänkte om det är svårare att veta.
Knut och tjugondedag
Julen varade länge. Den avslutades på tjugondedag jul, den 13 januari, som också kallas tjugondedag Knut efter namnsdagen. Då dansades julen ut, och på de gårdar som hade en julgran plundrades den. Granen kom in i bondehemmen ganska sent, och på många gårdar fanns den inte alls under stora delar av 1800-talet. Det är värt att tänka på när man läser eller skriver om julen i en viss tid.
Belagt eller berättat
När jag skriver om julen försöker jag fråga mig var uppgiften kommer ifrån. Kommer den ur ett protokoll, en bouppteckning eller en dagbok är den belagd. Kommer den ur en uppteckning av vad en äldre person mindes är den värdefull, men den gäller den personen och den trakten. Och kommer den ur en sägen eller ett talesätt säger den mer om vad människor trodde än om vad som faktiskt hände.
Folkminnessamlingarna hos Institutet för språk och folkminnen och svaren på Nordiska museets frågelistor innehåller mycket om julseder, och där går det ofta att se vilken socken en uppteckning kommer från. Den som har äldre släktingar kan också fråga dem och skriva ner svaren noga. Hur man gör det beskriver jag i artikeln om att spela in de äldres berättelser.