Mycket av det som finns kvar om livet i de småländska byarna ligger inte på nätet utan i hembygdsföreningarnas skåp, i arkivens magasin och i museernas samlingar. Den här guiden handlar om vilka hembygdsföreningar och arkiv som finns, vad de har och hur du får ut så mycket som möjligt av ett besök.
Vad en hembygdsförening gör
I många socknar i Småland finns en hembygdsförening. Föreningarna drivs av medlemmar på ideell grund och sköter ofta en hembygdsgård, ordnar visningar, föredrag och vandringar och samlar det som berättar om bygdens historia.
Föreningens arkiv
Arkivet kan innehålla fotografier, brev, dagböcker, protokoll från byalag och föreningar, kartor och uppteckningar. Många föreningar har också sockenbeskrivningar, skrivna av lärare, präster eller hembygdsforskare, och en del ger ut årsskrifter med artiklar om bygden. Vad som finns och hur det är ordnat varierar mycket, så fråga föreningen. Ofta är det några få personer som vet var sakerna ligger, och deras kunskap är minst lika värdefull som pärmarna.
Eftersom arbetet är ideellt är arkivet sällan öppet på bestämda tider. Hör av dig i förväg, berätta vad du söker och fråga när det passar. Många föreningar uppskattar också hjälp, till exempel med att sortera foton eller skriva av gamla protokoll, och det är ett bra sätt att lära känna både samlingarna och människorna.
En del föreningar och släktforskarföreningar har också inventerat gravstenar. Hur du själv kan använda kyrkogården som källa beskriver jag i artikeln om gamla kyrkogårdar som källa.
Hembygdsgården
Hembygdsgården är ofta en gammal gård eller en samling byggnader som flyttats dit. Där kan föremål visas i sitt sammanhang, i den miljö där de användes. Tips inför ett besök finns i artikeln om att besöka en hembygdsgård.
Sveriges hembygdsförbund och länsförbunden
Hembygdsföreningarna är samlade i regionala förbund, ofta på läns- eller landskapsnivå, och de i sin tur i Sveriges hembygdsförbund. Förbunden ger stöd i frågor om arkiv, byggnadsvård och föreningsarbete. På hembygdsförbundets webbplats hembygd.se presenterar många föreningar sig och sina samlingar, och där är det lätt att börja om du vill hitta föreningen i en viss socken.
Riksarkivet och de regionala arkiven
Riksarkivet förvarar statliga arkiv. Dit hör kyrkoarkiven med kyrkböckerna, domstolarnas arkiv med domböcker och bouppteckningar och länsstyrelsernas handlingar. Riksarkivet har forskarsalar på flera orter, och handlingarna från en viss socken förvaras i regel på en av dem. Kontrollera därför i förväg vilket arkiv som har handlingarna från den socken du är intresserad av. Mycket är digitaliserat och kan läsas hemifrån, men långt ifrån allt. Till Riksarkivet hör också Krigsarkivet, där bland annat soldaternas rullor finns, något som är bra att känna till om du forskar om en rotesoldat.
I en del regioner finns också regionarkiv eller andra arkiv på regional nivå. Vad de har och hur de arbetar varierar, så fråga dem direkt.
Kommunarkiv och folkrörelsearkiv
Kommunarkivet förvarar kommunens handlingar och ofta också arkiven från de mindre kommuner som slogs samman till dagens. Där kan finnas protokoll från kommunalstämmor och nämnder, fattigvårdens handlingar och skolornas arkiv, som är värdefulla för den som forskar om byskolan eller om de fattiga i socknen.
Folkrörelsearkiven samlar arkiv från föreningar och organisationer: frikyrkor, nykterhetsföreningar, arbetarrörelsen, idrottsföreningar och studieförbund. Den som vill veta vad en anfader engagerade sig i kan hitta oväntade svar i medlemsmatriklar och protokoll. Fråga i ditt län om det finns ett folkrörelsearkiv eller föreningsarkiv på regional nivå.
Länsmuseer och Institutet för språk och folkminnen
Länsmuseerna samlar föremål, fotografier och kunskap om länets historia. I Småland finns Jönköpings läns museum, Kalmar läns museum och Smålands museum, som ingår i Kulturparken Småland i Växjö. Där finns också Utvandrarnas hus, med samlingar om utvandringen. Museernas fotosamlingar kan vara en guldgruva, och personalen kan ofta svara på frågor om byggnader, föremål och kulturmiljöer.
Institutet för språk och folkminnen har arkiv med ortnamn, dialektinspelningar och uppteckningar av folkminnen, bland annat svar på frågelistor om seder och arbetsliv. Där kan du hitta beskrivningar av tro, fester och vardag från många socknar. Ett gårdsnamn eller torpnamn som du inte förstår kan ibland få en förklaring i ortnamnsarkiven.
Så förbereder du ett arkivbesök
Ett arkivbesök går mycket lättare om du har gjort förarbetet. Så här brukar jag gå till väga:
- Formulera en fråga. Vad hände med torpet när familjen flyttade? En sådan fråga är lättare att arbeta med än allt om socknen.
- Ta reda på vilket arkiv som har handlingarna, och sök i arkivets förteckningar eller i Riksarkivets söktjänster.
- Kontakta arkivet och beställ fram handlingarna i förväg om det behövs. Fråga samtidigt vad som gäller för besöket.
- Ta med dina anteckningar: namn, årtal och de källor du redan har läst.
- Anteckna referenskoden eller volymbeteckningen för allt du tittar på, så att du och andra hittar tillbaka.
- Fråga om du får fotografera innan du tar bilder.
Gamla handlingar är ömtåliga. I många forskarsalar får man bara skriva med blyerts, och väskor och ytterkläder lämnas utanför, men reglerna skiljer sig åt, så kontrollera med arkivet. Bläddra försiktigt och lägg tillbaka allt i samma ordning som du fick det.
Var inte rädd för att fråga personalen. Arkivarier och föreningsfolk kan ofta peka ut källor som du inte visste fanns.
Lämna ditt eget material
Det som ligger i en låda hemma i dag kan bli en viktig källa för den som kommer efter. Gamla foton, brev, dagböcker, kontrakt och föreningsprotokoll kan vara värdefulla för andra, men bara om de bevaras och går att förstå.
Börja med att skriva ner vad du vet om materialet: vilka som finns på bilderna, ungefär när och var de togs och var du har fått uppgifterna. Kontakta sedan hembygdsföreningen, kommunarkivet, länsmuseet eller ett folkrörelsearkiv, beroende på vad det gäller, och fråga om de vill ta emot det. Ofta skrivs ett gåvobrev där det framgår vem som lämnar materialet och hur det får användas. Vill du behålla originalen kan du fråga om de hellre skannar dem.
Minnen går också att lämna. En inspelad berättelse från någon som minns hur det var i byn kan bli lika värdefull som ett fotografi. Hur du gör sådana inspelningar beskriver jag i artikeln om att spela in de äldres berättelser.