En husförhörslängd ser rörig ut första gången man öppnar den. Handstilen är främmande, sidorna är fulla av streck och små tecken, och namnen står tätt. Men längden följer ett mönster, och när man väl ser mönstret blir den en av de rikaste källor en släktforskare har. Här går jag igenom hur en sida är uppbyggd och hur man tar sig vidare från den.
Varför längderna finns
Enligt 1686 års kyrkolag skulle prästen hålla husförhör i församlingen och föra bok över hur folk kunde sin kristendom och hur de läste. Resultatet blev husförhörslängderna, som i praktiken också blev en folkbokföring. En längd brukar omfatta flera år i följd, och när den var full lade prästen upp en ny. Därför finns det för de flesta socknar en hel rad längder som tar vid efter varandra.
Gård för gård
Längden är ordnad efter bebyggelsen, inte efter efternamn. Prästen gick by för by och gård för gård, ungefär i den ordning man färdades genom socknen. Överst på ett uppslag står byns eller gårdens namn, ibland med hemmanstal. Under det kommer hushållet: först husbonden, sedan hustrun, därefter barnen och sist tjänstefolket, drängar och pigor. Torp och backstugor står ofta direkt efter den gård de hörde till, så det lönar sig att bläddra några sidor framåt när man letar efter en torparfamilj.
Kolumnerna varierar mellan socknar och mellan präster, men de flesta längder har ungefär samma innehåll:
- namn och ställning i hushållet
- födelseår och datum, och födelseort
- anteckningar om läsförmåga och kristendomskunskap, ofta för flera år i rad
- nattvardsgång och ibland koppympning
- inflyttning och utflyttning, med år och varifrån eller vart
- död och anmärkningar
Läskunnighet och anmärkningar
Betygen för läsning och kristendomskunskap skrevs på olika sätt. En del präster använde bokstäver eller ord, andra små tecken eller en skala där ett fyllt tecken betydde god kunskap och ett halvt sämre. Det finns ingen gemensam nyckel för hela landet, så titta efter en förklaring i början av längden eller jämför flera hushåll på samma sida. Anmärkningskolumnen är den jag läser långsammast. Där kan det stå om sjukdom, fattigdom, att någon var frånvarande vid förhöret eller att en person hade fått ett straff. Det är korta rader, men de ger ofta mer än allt annat på sidan.
Vanliga förkortningar
Prästerna förkortade mycket, och förkortningarna skiljer sig åt. Några återkommer ändå nästan överallt: h. för hustru, S. och D. för son och dotter, dr. för dräng och p. eller pig. för piga. Ett f. framför en ort betyder ofta född, och ett d. med datum kan betyda död. Yrken förkortas också, till exempel bd för bonde och tp för torpare. Ett kors framför ett namn markerar nästan alltid att personen har dött. Är du osäker på en förkortning, sök efter samma tecken på andra sidor i boken. Samma präst skrev på samma sätt, och i ett annat sammanhang brukar meningen bli tydlig.
Att följa familjen bakåt
När jag går igenom en husförhörslängd börjar jag med den yngsta längd där familjen finns och arbetar mig bakåt. Gården är nyckeln. Leta upp samma gård i den föregående längden och se om samma familj bor där. Ofta finns en hänvisning i marginalen med sidnummer, som visar var familjen står i nästa eller förra längden. Om någon har flyttat in, står det i flyttkolumnen varifrån personen kom. Då vet du vilken socken du ska söka i härnäst. Födelsedata hjälper dig att hålla isär personer med samma namn, men räkna med att åldrar och datum kan skilja ett par år mellan längderna.
Hur man följer en flytt över sockengränsen beskriver jag mer utförligt i artikeln om att följa en flytt i kyrkböckerna, och grunderna finns i guiden om att börja släktforska.