Den som släktforskar i Småland stöter förr eller senare på en soldat. Han står i husförhörslängden på ett torp en bit från byn, ofta med ett efternamn som ingen annan i släkten bär, som Rask, Modig, Ek eller Lind. Bakom det namnet finns ett helt system som under ett par hundra år band samman bönder, torp och armé.
Indelningsverket i korthet
Det så kallade yngre indelningsverket infördes under Karl XI:s tid i slutet av 1600-talet. Tanken var att landet skulle ha en stående armé utan att kronan behövde betala soldaterna i pengar. I stället fick gårdarna i bygden ansvaret. Ett antal hemman gick samman i en rote, och roten skulle hålla en soldat: hitta en lämplig karl, ge honom ett torp att bo på, kläder och lön i pengar eller in natura.
För kavalleriet fanns en motsvarande ordning med rusthåll, där en större gård höll ryttare och häst. Längs kusten höll båtsmanshållen båtsmän till flottan. Systemet levde kvar länge och avvecklades först i början av 1900-talet, när värnplikten tog över.
Roten och soldattorpet
Roten var alltså en grupp bönder som delade på bördan. Rotebönderna gjorde upp ett kontrakt med soldaten, och där stod vad han hade rätt till. Det kunde vara en stuga, en liten åkerlapp, bete för en ko och ett visst antal lass ved eller tunnor säd om året. Villkoren skilde sig mellan rotar och regementen, så det lönar sig att leta efter det kontrakt som gällde just den rote man forskar om.
Soldattorpet låg oftast på roteböndernas mark, gärna i utkanten av byns ägor. Stugan var enkel, ofta med ett rum och en kammare eller bara ett enda rum. När en soldat dog eller tog avsked fick roten skaffa en ny, och den nye flyttade in i samma torp. Därför kan ett och samma soldattorp ha haft en rad olika familjer under ett par hundra år.
Soldatnamnen följde roten
När en ung man antogs som soldat fick han ett nytt efternamn. Det skulle vara kort och lätt att ropa ut, och det skulle skilja honom från alla andra i kompaniet som hette Johansson eller Andersson. Namnen hämtades ofta från egenskaper, natur eller vapen, och inte sällan från roten eller byn.
Det viktiga för en släktforskare är att namnet ofta hörde till roten snarare än till mannen. Kom en ny soldat till samma rote kunde han få samma namn som sin företrädare. Därför kan man hitta tre eller fyra soldater med samma namn på samma torp under ett sekel, utan att de är släkt med varandra. När soldaten tog avsked hände det att han behöll namnet, och då kan det leva vidare i släkten. Lika ofta gick han tillbaka till sitt gamla efternamn, och barnen kan stå under det ena eller det andra.
Så hittar du soldaten i arkiven
Jag brukar börja i husförhörslängden, eftersom den visar familjen. Soldaten står vanligen under roten eller torpet, med titeln soldat och ibland ett nummer framför namnet. Numret och rotens namn är nyckeln vidare, för med dem kan du gå över till de militära handlingarna.
Där är generalmönsterrullorna den viktigaste källan. Vid generalmönstringen gick man igenom regementet kompani för kompani, och rullorna anger ofta soldatens ålder, hur länge han tjänat och var han kom ifrån, ibland också anteckningar om avsked. Rullorna förvaras i Krigsarkivet, som är en del av Riksarkivet, och många av dem finns digitaliserade. Med regemente, kompani och rotenummer kan du följa en soldat genom flera mönstringar och se när han ersattes av nästa.
Fler yrken och hur de syns i källorna tar jag upp i guiden till gamla yrken i småländska byar.
Soldattorpen i landskapet i dag
Många soldattorp revs eller förföll när indelningsverket var avvecklat. Ofta är det bara en husgrund, en spisrösning och några gamla fruktträd eller syrenbuskar som visar var torpet låg. En del sådana lämningar finns registrerade i Riksantikvarieämbetets Fornsök.
Äldre kartor från Lantmäteriet kan hjälpa till att hitta platsen, och på en del kartor är soldattorpet utmärkt. Lägg ihop kartan med husförhörslängden så går det ofta att stå på rätt plats i terrängen. Var ändå försiktig med det som bara sägs i bygden, för minnet av vilket torp som var soldattorp kan ha flyttat mellan grunderna med åren.