Ytterst sällan lämnar jag min fagra hembygd Vallby. I mitt 63 år långa liv har det skett åtta gånger allt som allt. Nu hände det igen, när jag vallfärdade till Öland, närmare bestämt till Böda Hamns Camping. Låt mig berätta.
Jag är hemskolad och har egen försörjning i form av odlingar tvärs över tomten. Jag skapar också eget bränsle till min bil, hur jag gör det tänker jag inte berätta. Det är en familjehemlighet som bevarats i generationer. Min fru är uppväxt i huset bredvid, och mina mest långväga släktingar bor fem minuter promenad bort. Jag är präglad, formad och skapad i Vallby. Här kommer jag leva, och här ska jag också en dag att dö.
Vallby står över camping på Öland
För mig är det viktigt att göra det tydligt för andra. Vallby är allt. Därför skapade jag denna sida Vallbynet, där vi kan ha vårt egna sociala nätverk inom Vallby. För att bli medlem behöver du visa upp att du är folkbokförd i Vallby, och även genetiskt härstammar från bygden. Uppvisar du dessa uppgifter kan du få ansluta till oss andra 23 medlemmar.
Annars är och förblir du alltid ogiltigförklarad hos oss. Vi gör faktiskt skillnad på person och person, beroende på om du är från Vallby eller inte. Länge har vi funderat på att bygga en mur och jag kan med glädje meddela att den as we speak håller på att börja byggas. Tanken är att avskilja oss från omvärlden så mycket det bara går. Varje år skriver jag till kungen och ber om att vi ska få bli en egen stat. Carl-Gustaf har aldrig svarat, vilket vi ser som en krigsförklaring. Konflikter har startats för mindre.
Låt mig nu berätta varför jag färdades hela vägen till Öland och Böda. Det var så att jag läste i en bilannonstidning, och fick se att en traktor av märket Vall-By fanns till salu. Bygdens stolthet, som lade ner sin produktion under det glada 40-talet, hann bara skapa fem traktorer innan allt förföll. Nu fanns alltså en till salu. Jag var villig att lämna Vallby för nionde gången, för att kunna föra den här traktorn hem till mitt förlovade land. Sagt och gjort, jag kontaktade säljaren och begav mig till Böda Hamns Camping, enligt min granne Enok, den bästa campingen på Öland. Hur min granne snappat upp det undrar jag, då han aldrig lämnat Vallby.
Mitt livs äventyr
Iförd mask, hjälm och annan skyddsutrustning lämnade jag sedan Vallby. Jag färdades två dagar och tre nätter innan jag slutligen nådde Ölandsbron och beträdde ön. Väl där mötte jag upp säljaren och tog in på Böda Hamns Camping. För första gången i mitt liv skulle jag spendera en natt utanför mitt samhälle. Det gjorde ont i själen, men jag var tvungen. Annars skulle jag förgås av trötthet och hunger. Jag åt av min medhavda Vallbyskinka och mitt vatten från kranen.
Försäljningen ja, det gick bra. Traktorn blev min för två guldklimpar och fem renhudar. Därefter väntade en lång färd hem till Vallby. Med mina tre hästar i släptåg åkte jag på traktorn genom Sverige. Jag såg den sorgliga civilisationen utanför och blev gladare för varje stund att jag inte behöver vara en del av den här sörjan. Inte ens camping på Öland kunde få mig att tycka annorlunda.
Äntligen kom jag sedan hem igen och kunde beträda min gård. Hälsa mina fem barn i handen och sedan köra in traktorn i garaget. Med det här blev jag byns fjärde ägare av ett motordrivet fordon sedan 1922. Det var en stor dag för släkten.
Jag lider med dig som läser det här och inte har din hemvist i Vallby, det kommer du aldrig heller få sannolikt. Utbölingar har vi inte mycket för här och så kommer det förbli. Skynda dig hit, så kanske du hinner se över bron innan den för evigt skärmar av oss från omvärlden.
Salut.
Valle Byberg, årets Vallbybo 1983.