De gamla lantmäterikartorna hör till de bästa källor som finns för den som vill förstå hur en by såg ut förr. De visar var husen stod, hur åkrarna låg och hur ängar och utmark var fördelade. Här går jag igenom vilka gamla kartor som finns, hur de läses och hur du kan ta med kartan ut i terrängen.
Lantmäteriets historiska kartor
Lantmäteriet har sina rötter i 1600-talet, och sedan dess har lantmätare ritat kartor över byar och gårdar i hela landet. Kartorna och de akter som hör till dem är till stor del inskannade och går att söka fram via Lantmäteriets tjänst för historiska kartor. Det kan också finnas exemplar i regionala arkiv, så det lönar sig att fråga.
Sök gärna på både socken och bynamn, och pröva olika stavningar, eftersom bynamnen kan vara skrivna på ett annat sätt än i dag. Varje akt har en beteckning som du bör anteckna, precis som referenskoden för en kyrkbok, så att du hittar tillbaka till den.
De äldsta geometriska kartorna
De geometriska kartorna från 1600-talet ritades främst som underlag för beskattning. De visar byns tomter, åkrar och ängar och ibland kvarnar och vägar, och till dem hör en beskrivning av jordens kvalitet. De täcker långt ifrån alla byar, men där de finns ger de en tidig bild av hur byn såg ut.
Storskiftet
Från mitten av 1700-talet genomfördes storskiften, som skulle minska antalet små tegar som varje gård hade utspridda över gärdena. Många byar fick färre och större skiften, men gårdarna låg oftast kvar i byn.
Laga skiftet
Laga skiftet, som infördes 1827, gick längre. Varje gård skulle helst få sin mark samlad, och ofta flyttades gårdar ut från bytomten till sina nya ägor. Det förändrade landskapet på många håll, och jag har skrivit om följderna i artikeln om när byn flyttade ut vid laga skiftet.
Enskilda ägomätningar
Utöver skiftena finns kartor över enskilda gårdar och områden, upprättade till exempel när ägor skulle delas eller gränser bestämmas. De kan vara de enda kartorna över ett visst torp eller ett avlägset skogsskifte.
Kartans delar: karta och beskrivning
En lantmäterikarta ska nästan alltid läsas tillsammans med sin beskrivning, som finns i akten. Kartan visar ytorna, beskrivningen förklarar dem. Handstilen i akterna är ofta lika svår som i kyrkböckerna, så räkna med att läsa långsamt de första gångerna.
Väderstreck, skala och färger
Gamla kartor är inte alltid ritade med norr uppåt, så leta först efter nordpilen. Skalan anges i äldre svenska längdmått, och i beskrivningarna räknas ytorna ofta i tunnland och kappland. Färgläggningen skiljer sig mellan kartor och lantmätare, men åker och äng har ofta olika färger, och hus är ibland markerade med små röda eller svarta figurer. Lägg märke till kartans titel och datum, som brukar stå i ett hörn eller i en kartusch.
Littera och nummer
På kartan är ägofigurerna märkta med bokstäver och siffror, littera och nummer. De hänvisar till beskrivningen, där varje figur har en rad med ägoslag, storlek och ofta en bedömning av jordens kvalitet. Hittar du en figur som du inte förstår, är det beskrivningen som ger svaret. I skiftesakterna finns också protokoll från förrättningen, där delägarnas synpunkter och överenskommelser kan stå.
Gärden, ängar, utmark och tomter
Inägorna var den mark som var inhägnad: åkrarna i gärdena och ängarna där man slog hö. Utanför låg utmarken, med skog och bete som byn ofta brukade gemensamt. Bytomten var platsen där gårdarna stod, ofta tätt samlade. Mellan inäga och utmark gick gärdsgårdar och stengärdsgårdar, som i en del byar finns kvar än i dag. Mer om dem finns i artikeln om stengärdsgårdar och gärdsgårdar.
Torp och backstugor: syns de?
Den som letar efter ett torp på en gammal karta blir ofta besviken. Kartorna ritades för att visa byns jord och delägare, och torp och backstugor på utmarken kom inte alltid med. Ibland är ett torp utmärkt med en liten husfigur eller ett namn, ibland syns bara torpets åker som en ägofigur, och ibland saknas det helt.
Det betyder inte att torpet inte fanns. Det kan ha byggts efter förrättningen eller legat utanför det område som kartlades. Därför behöver kartorna kompletteras med andra källor. Ett torpnamn från husförhörslängden kan ibland återfinnas på en senare karta, som ekonomiska kartan, även om det saknas på skifteskartan. Ortnamnen är ofta det som överlever längst, långt efter att stugan rivits.
Häradskartor och ekonomiska kartor
Från senare tid finns mer översiktliga kartor, som häradskartorna och ekonomiska kartan. De omfattar större områden och visar gårdar, torp, vägar, åker och skog på ett enhetligt sätt. Ekonomiska kartan från 1900-talet bygger på flygbilder och anger ofta gårdarnas namn, vilket gör den till en bra länk mellan de äldre kartorna och dagens.
Kartorna har olika noggrannhet och syfte. Lita inte blint på en detalj i en enda karta, utan jämför flera.
Jämför med dagens karta och terrängen
Lägg den gamla kartan bredvid en modern karta eller ett flygfoto. Vägar, bäckar, sjöstränder och bergknallar är ofta de säkraste fästpunkterna, eftersom de har ändrats minst. Utgå från dem när du försöker hitta var en gård eller ett torp stod.
Ute i terrängen finns spår att leta efter:
- Husgrunder av sten och källargropar.
- Stenmurar och stengärdsgårdar som följer gamla ägogränser.
- Odlingsrösen, högar av sten som plockats från åkern.
- Gamla fruktträd, syrenbuskar och andra planteringar som har överlevt huset.
- Igenvuxna åkrar och ängar med en annan växtlighet än skogen runt om.
Riksantikvarieämbetets Fornsök kan visa om en lämning redan är registrerad. Tänk på att marken ägs av någon, var försiktig vid gamla källare och rör aldrig fornlämningar.
Kartan tillsammans med husförhörslängderna
Den största glädjen kommer när kartan och kyrkböckerna börjar tala med varandra. I husförhörslängden står gårdar och torp i den ordning prästen gick igenom socknen, ofta med torpen under den gård de hörde till. Med kartan framför dig ser du var de låg i förhållande till varandra.
När jag följer ett torp genom längderna antecknar jag när det dyker upp, vilka som bodde där och när det står tomt. Tillsammans med kartornas datum ger det en bild av torpets historia, även om ingen karta visar det. Vad gårdarnas och byarnas namn kan berätta har jag skrivit om i artikeln om bynamn.